Is i magen - rekommenderas i Afghanistanfallet

Det kan i tider som dessa vara värt att minnas att det kan ta tre månader innan sanningen om skjutningar i Afghanistan presenteras. Saker och ting kan vara helt annorlunda än vad de först verkar. Naturligtvis tar det inte tre månader för att sanningen ska stå klar - det kan finnas helt andra orsaker till att sanningen inte just nu lämpar sig att publiceras.

Det är rätt kul att kolla igenom Knuff dagarna efter skotten och räkna bloggar som tvärsäkert ger talibanerna skulden för det hela. Och redan dagen efter skotten börjar sanningen så smått rulla fram - en polis som svenskarna har samarbetat med tidigare skulle drabbats av någon sorts frispel och börjat skjuta vilt omkring sig. Det är i alla fall versionen som gäller idag.

Vad jag förstår nu så har en delegation militärpoliser och utredare skickats ner från Sverige för att undersöka fallet. Skulle dagens version om skjutningen vara den riktiga talar vi ju om ett civilt brott (mord) begånget i Afhanistan som rimligtvis borde utredas av det självständiga Afghanistans statliga poliskår.

Svenska militärpolisers uppgift kan ju rimligen inte vara någon annan än att utreda om något misstag, oegentlighet eller brott begåtts av de svenska militärerna.

Mitt råd till bloggosfären - ta det väldigt kallt med uppgifter som kommer att komma de närmsta dagarna. Se framför alllt upp med de "utbäddade reportrarna" (1, 2). De har bott med de svenska militärerna, blivit personliga vänner med dem, kan säkert maila eller telefonera personliga kontakter bland de svenska soldaterna - och, framför allt, - de skriver det som militärerna vill ha ut i media. Och till yttermera visso, de är väldigt mån om att behålla sin vänskap med militärerna som kan resultera i nya frrilansreportage som inbäddade krigsreportrar.

Dervish-affären, några reflektioner

Ville först inte tro på det när jag fick en anonym kommentar i ärendet, men när jag nu läst både Realtids artikel och Nimas svar så känner jag mig lite redo att skriva om det.

Eller egentligen inte, de fakta som fallet bygger på (mail från Nima om att han ska sälja parets sexbilder samt att han inte kommer att engagera sig över vems manslemmar kommer att tillfredställas medelst oralsex, för att uttrycka sig civiliserat) förfaller ju vara oomstridda. Låt vara att Nima påstår sig inte vilja uttala sig om vissa sker "så länge förundersökningen pågår".

Rent objektivt tror jag Nima tjänar på att läsa igenom Jinges artikel; handlar det om att det är Realtids publicering han är missnöjd med är det möjligtvis ett tryckfrihetsbrott som handläggs av Justitiekanslern och inte den lokale konstapeln. Och att engagera en advokat, tja, där är nog de tvåtusen intjänade kronorna i det beskrivna förloppet redan förbrukade. Att vinna något skadestånd så länge han inte kan visa någon oriktighet i de publicerade mailen får nog betraktas som stört omöjligt. Och de av NIma anlitade advokaterna ser nog till att de får likvid för sina utställda räkningar på betydligt mer sofistikerat sätt än medelst s.k. elektrisk post.

Lite höjer jag dock på ögonbrynen åt Charlotte Wiberg som till denna historia av en henne själv rubricerad som "Skandaliseringen av Nima D för hans tappade humör" olänkat tillför historien uppgifter som att den 2000 kronors avkrävda kvinnan skulle vara "strippa och narkoman" samt att "Nima har tagit avstånd från henne" och att Nima nu "har en underbar flickvän". Menar Charlotte att detta på något sätt hör hit eller ursäktar tonen i mailen?

(Uppdatering 20010-02-07: Charlotte meddelar via kommentar att hennes framförande av dessa uppgifter var återgivande av ett citat från kommentarsdelen på Realtids-artikeln, ett inlägg som hon upplevde som väldigt osympatiskt)

Men om jag ska sätta en personlig touch på denna historia så kan jag meddela att det var just Nima Daryamadj (som han hette på den tiden) som är skulden till att jag blev pariastämplad av Magnus Sandelin en gång i tiden. Nima skrev nämligen i sin Aftonbladet-kolumn att:

Låt oss leka med tanken att revisionisterna trots allt lyckas bevisa att det inte var sex mille utan ”bara” trehundratusen judar och att de inte gasades ihjäl utan dödades the good old-fashioned way – vad ska vi då göra med den uppgiften?

Läxan från förintelsen är densamma oavsett om antalet döda hade en nolla mer eller mindre: Skyll inte alla dina problem på en minoritet, som tyskarna gjorde efter första världskriget. Oavsett vilka ”de” är, så är de till syvende och sist människor, precis som ”oss”.

Jag citerade och berömde detta resonemang i ett inlägg på min blogg och när jag använder denna Nimas sifferexcis i ett svar på en kommentar anser Magnus Sandelin att jag "antyder att Förintelsens offer kan ha varit så få som 300.000".

Faktum är att denna text verkar ha skapat en stor hangup bland bloggosfärens israelvänner. Häromdagen kommenterade Nimas vän i nöden och bildgranskare Andreas Adler (skribent hos Al-Hamatzav) citatet ovan och dömde i hårda ordalag ut författare Nima Dervish som en "revisionist" och/eller "Förintelserelativist":

Nej min kära revisionist, läxan är inte densamma. 300.000 judar hade inte varit en förintelse för europas judenhet, utan en massaker , det judiska kulturlivet hade levt vidare. De 6 miljoner som Förintades tog med sig kulturen och existensen av den judiska (spcifikt den jiddischska kulturen och språket) ut ur existensen. Vad du försöker göra är att minimalisera begreppet "Förintelse". Antingen är du oerhört korkad eller Förintelserelativist. Vad väljer du?

(Kommentar hos Erik Svansbo som nu mer raderats. Skärmdump finns för den som önskar. I ärlighetens namn ska det kanske tilläggas att Adler skrev kommentaren i tron att citat ovan man författat av mig, men avsändaren ska väl inte påverka bedömningen av textens kvalitet, eller?)

Ska man döma av Wibergs och Adlers agerande verkar det dock som att de israelvänliga kretsarna har valt att fortsätta sin vänskap med Nima och fortsätta överse med hans "revisionism". Men vi får väl se hur det utvecklar sig.

Lindström och Luuk - antisemiter?

Just nu har man i "På spåret" avklarat staden Jerusalem. På resan dit fick man på 8 poäng ledtråden (23:19 in på inslaget) "Skänker kroppsdel till Amerika - kan faktiskt ge ledtråd" - en ogenerad anspelning på den av Donald Boström beskrivna organhandeln mellan USA och Israel.

För att klara sig ur knipan sen försökte Fredrik Lindström sig på att han hade producerat en s.k. göteborgsvits - "Ger USA lem" = JER USA LEM - men den lätta gick väl ingen på? Eller?

"Shariaavhandling" och mord i Turkiet

Sakligt sett finns det inte så värst mycket att skriva i detta ärende. Dilsa Demirbag tilldelas, inte bara en utan två (I, II), debattspalter i våra stora Stockholmsdrakar för att tvåla till en doktorsavhandling i juridik rörande konflikter som kan uppstå i arvsskiften i en mångkulturell miljö.

En genomläsning av UNT:s artikel länkad ovan hade varit tillräckligt för att få Dilsa att inse att hon var ute på ogjort vatten, Hampus Eckerman och Cherin Awad skriver bra om det. Och det förhållandevis korta svar som professor Torbjörn Andersson levererar i SvD är väl ungefär vad han hade kunnat säga i telefon till en debattsideredaktör som, i den självklara processen av att bedöma publiceringsvärdet av Dilsas artikel, velat kolla upp om författaren förstått ämnet korrekt. Eller om hon för den delen överhuvudtaget läst igenom avhandlingen som hon skrev en artikel om.

Min sedvanliga åkomma att notera detaljer har dock fått mig att reagera på någonting annat i SvD:s publiceringsprocess. Från Opinion-sidans länk rubriceras Torbjörn Anderssons artikel med "Shariaavhandlingen är ett pionjärarbete", på artikelsidan har tidningens rubriksättare valt "Sayeds avhandling om sharia är ett pionjärarbete". Och sök sen i textmassan och upptäck att ordet "Sharia" finns med exakt 0 gånnger.

Men, visst opinionsredaktionens agenda är tydlig. Dilsa kallas in för att slarva ihop en artikel om att nu minnsan skriv det avhandlingar på svenska universitet om att man bör införa Sharia och får som svar på det en artikel från en professor som kallar "Shariaavhandlingen" "ett pionjärarbete". Ja, ungefär så kommer det väl att heta hos exempelvis Dick Erixon och resten av hans supporterklubb.

Uppdatering 2010-02-05: Exakt så här enkelt är det, vänner liberaler.

Uppdatering 2010-02-06: Det blev verkligen så illa att SvD tilldelade Dilsa en "slutreplik" i den debatt som hon av länkar ovan kan visas inte ha begript ett enda dugg. Föga förvåndande ges slutrpliken rubriken "Ett sekulärt samhälles lagar ska inte ha religiös grund" och lyckas därmed med "full far in i öppen dörr"-tekniken antyda att hennes debattmotståndare skulle ha hävdat det.

Torbjörn Andersson skrev:

Enligt svensk rätt kan jag välja att testamentera 75 procent av min egendom till min son och 25 procent till min dotter. Om någon i en avhandling hävdar att det borde vara möjligt att komma till samma resultat, genom att beakta arvslagarna i det land arvlåtaren har anknytning till, kan jag inte se det som angrepp på grundlagen.

vilket med Demirbag-Steen:s läsförståelse blir till:

TA menar att eftersom man enligt svensk lag hur som helst kan ge döttrar mindre arv än söner (så länge man inte berövar dem laglotten), så gör det inget om man inför sharialag.

Fullständig skandal att en bidragsunderstödd tidning inte kan ta sitt publicistiska ansvar på ett bättre sätt än SvD. Det finns kompetenta liberaler som kan läsa en avhandling och framföra en grundad kritik; låt dessa skriva istället.

Upptäckte förresten att hela fröet till denna förföljelsekampanj finns hos Dilsas kompis och Expressens ledarskribent Sakine Madon och att det tydligen från början handlade om att Ahlmarks juniorfans såg en chans att få trycka till professor Jan Hjärpe en gång till.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Ett litet sidospår angående det hemska mordet som avslöjats i Turkiet. Ponera att samma sak hade hänt i Afghanistan eller i Irak. Tror ni att denna händelse i så fall hade använts för att påpeka att dylika landsdelar inte är mogna för självständighet utan snarast måste utsättas för utländska truppers övervakning?

Att vissa folkpartister väljer att hålla en väsentligt mer modererad ton än i andra liknande brottsfall, det kanske inte är så märkligt. Men vid tiden då jag skriver detta kan jag faktiskt inte via Knuff hitta en enda av de utpräglade SD-bloggarna som tagit upp detta ämne. Detta fall borde ju passa detta partis agenda som hand i handske; samma folkgrupp varifrån 100% av de konstaterade "hedermördarna" i Sverige härstammar från, har nu medlemmar som gjort sig skyldiga till mord medelst nedgrävning. Sverigedemokraterna borde ju här kunna finna objektiva argument för att skärpa precisionen i sin invandrarfientlighet ytterligare; från att varit för allmänt invandringsstopp till att specifikt motarbeta muslimsk invandring skulle man ju nu kunna prova att få koncensus för ett stopp för kurder.

(Jag skulle ju i så fall sedvanligt framföra argumentet mot dem att 99.999% av kurder är oskyldiga till sådant beteende och att man inte ska dela ut kollektiva skyldigdomar till hela folkslag, men jag är ju den mesiga antirasisten som jag är)

Är det möjligtvis så att den konkurrensen som SD och Fp visar upp i denna debatt, nu även har smittat över på deras vilja att hålla sig på mest god fot med de kurdvänliga opinionsbildarna i Sverige?

Och en till...

Kitimbwa Sabuni ger en radikalt alternativ version om den s.k. discoprotesten.

Ett utdrag:

Om de skrivande journalisterna brytt sig om att höra från de utpekade islamisterna skulle de fått veta att det finns andra ungdomsdiskotek i närområdet som inte väckt samma känslor och att protesterna därför kan ha mer att göra med arrangören Kadafi Husseins som tagit sina 25-åriga vänner till diskoteket för att umgås med pojkar och flickor så unga som 13 år. Det är högst sannolikt att vuxna på Lidingö eller Östermalm också protesterat mot Kadafi Hussein och hans fester om de hållits där

Missa heller inte...

...när Göran Skytte gör en träffsäker parodi på Badlands Hyena.

Bollhusmötet

Bloggens eventuella läsare beordras att inte missa Radioteaterns dramatisering av Ola Larsmos "Bollhusmötet". Liten faktabakgrund här, dock med de sedvanliga reservationerna för att okritiskt ta Wikipedias uppgifter som absoluta sanningar.

Studentföreningen Heimdal ("Sveriges största och äldsta borgerliga studentförening") omnämns ofta i Larsmos program. Dom har aldrig sett någon anledning att, baserat på sin historia från detta möte, lägga ner sin förening eller ens så mycket som att byta namn, nej dom lever och frodas.

På torsdag kommer den gamle moderaten och fastighetshajen Lars Tobisson dit och talar under titeln "”Främling i folkhemmet – ett högerspöke ser tillbaka”, men jag tror INTE titeln specifikt åsyftar händelserna 17 februari 1939 då studenterna på mötet uttalade sig för att den svenska rasen inte tålde judisk inblandning i form av att ett antal judiska läkare från Tyskland skulle tillåtas att få invandra.

Som sagt, lyssna!

Specifikt meddelande till Ofer Maimon på bloggen "Sleeping Mossad", jag nämner INTE detta för att jag skulle sympatisera med de studenter som i talarstolen hetsade mot judar. Om du nu trodde det.

Hur många dog - egentligen?

Från Forum för Levande Historias hemsida:

Förintelsen är ett skrämmande bevis på vad som kan hända om vi inte håller debatten om demokrati och människors lika värde vid liv. Cirka sex miljoner judar dog i Förintelsen. Dessutom dog runt sju miljoner andra människor, bland annat homosexuella, funktionshindrade, kommunister och romer.

Fredrik Malm och Mats Siljebrand i Länstidningen Södertälje:

Sex miljoner judar mötte sitt öde i nazisternas dödsläger. Två miljoner polacker avrättades. Hundratusentals funktionshindrade och romer dödades. Tusentals Jehovas vittnen och homosexuella mördades.

(Samtliga fetningar är bloggägarens)

Låt oss tolka Malm/Siljebrands siffror högt, "hundratusentals" får vara 900 000, "tusentals" approximerar vi med 9000.

Om vi då summerar Malm/Siljebrands sifferexercis:

Polacker _ _ _ _ _ _2 000 000
Funktionshindrade_ _ _900 000
Romer_ _ _ _ _ _ _ _ _900 000
Homosexuella _ _ _ _ _ _9 000
Jehovas Vittnen_ _ _ _ _9 000
------------------------------------------------
Summa_ _ _ _ _ _ _ _3 818 000

Av FFLH:s siffra för gruppen "Övriga" är då alltså endast lite drygt hälften av dödsoffren intäkta. Men som den skarpögde kan se är det en av FFLH namngiven grupp som inte finns med i Malm/Siljebrands uppräkning och en näraliggande slutsats skulle ju då kunna vara att just denna grupp ska räknas i numerärer av allra minst tre miljoner etthundraåttiotvåtusen dödsoffer.

Anledningen till att just denna grupp fallit bort från folkpartistatistiken behöver man ju inte vara en Einstein för att förstå. Men det är ju konstigt att det statliga historieinstitutet inte placerat denna grupp först i ordningen om det nu i så fall är den absolut största gruppen av "övriga".

Eller tänker jag fel här? Upplysningar från bättre vetande personer mottages med glädje i kommentarsdelen.

Obekräftade uppgifter: Gilad Shalit mördad. Pressen tiger!

OBS: Hela inlägget är en stor fet lögn. Men kanske värt att läsa ändå!

Obekräftade uppgifter från Israel gör gällande att den av Hamas fångatagna israeliska soldaten Gilad Shalit har omkommit. En rapport i ämnet har sammanställts men innehållet är av en sådan sprängkraft att endast bloggen "Bulten i Bo" vågat publicera den.

Uppgifterna från Palestina gör gällande att Gilad utsattes för en s.k. riktad avrättning från Hamas specialstyrkor. Rapporten säger:

Allting gick planenligt för Hamas specialstyrka. De fimpade cigaretterna, lade ifrån sig Coca-Cola-burkarna och siktade i lugn och ro genom det trasiga fönstret. När Gilad var tillräckligt nära var det bara att trycka av. Det första skottet träffade i bröstet. Enligt bybor som bevittnade händelsen sköts han sedan med ett skott i var ben. Därefter sprang två soldater ner från snickeriet och sköt honom ytterligare en gång i magen. Slutligen tog de Gilad i fötterna och släpade honom de 20 stegen uppför snickeriets stentrappa.

Byborna berättar sedan att folk från både FN och Röda Halvmånen som befann sig i närheten och hört skottlossningen hade begett sig till platsen för att ta hand om den skadade. Argumentationen om vem som skulle ta hand om offret slutade med att Hamas-styrkan lastat in den svårt skadade Gilad i en jeep och kört iväg till byns utkant. Där väntande en militärtransport som forslade iväg Gilad mot ett okänt mål.

Hamas har genom åren utsatts för kraftig kritik för sina olagliga avrättningar. I det aktuella fallet hade man dock rådfrågat en gammal svensk Amnestyordförande för att reda ut den moraliska sidan av denna fråga och han hade sagt till dem att "Inget kan ursäkta dådet" men i samma mening nämnde han "det faktum att Gilad var med i en grupp israeler (IDF) som kidnappade palestinska parlamentsledamöter och bombade Gazas och Libanons barn till döds", så Hamas bestämde sig då för att genomföra sin aktion.

Vad som sedan hände är nog det mest sensationella i denna historia. Hamas ville inte att en statsbegravning av Gilad skulle äga rum varför man med stora risker tog sig in på Israeliskt område och sökte upp byn där Gilads anhöriga bor. Man tvingade alltså Gilads anhöriga att begrava kroppen i största diskretion. Vad de dock inte visste var att det i denna by vid detta tillfälle fanns en svensk journalist som kom att registrera vad som hände. Ordet till honom:

Fem dygn senare kom han tillbaka i mörkret, död och inlindad i gröna sjukhustyger. När militärkolonnen som hämtat Gilad från obduktionscentrat Abu Kabir på västbankenstannar vid platsen för Gilads sista vila kände någon igen Hamas militära ledare för gruppen som kapten Yahya. ”Den svåraste av dem alla” viskade personen i mörkret i mitt öra. När kapten Yahyas mannar lastat av kroppen och bytt det gröna tyget mot ett ljust bomullstyg, valdes några manliga släktingar för att utföra jobbet – att gräva jord och blanda cement.

Tillsammans med de skarpa ljuden från spadarna hördes enstaka skratt från soldaterna som i väntan på att få åka hem drog några vitsar för varandra. När Gilad läggs ner i graven blottades hans bröst och plötsligt stod det klart för de få närvarande vilka övergrepp han utsatts för. Gilad var långt ifrån den förste som begravdes uppskuren från buken upp till hakan och spekulationerna om avsikten hade tagit fart.

Gilads familj på var säkra på vad som hänt deras son. Vår son används som ofrivillig organdonator, sa släktingarna.

– Varför kvarhöll de annars kroppen upp till fem dygn innan vi får begrava den? Vad hände med kroppen under tiden? Och varför blev den obducerad när dödsorsaken var uppenbar, och mot vår vilja? Och varför kom kroppen tillbaka nattetid? Och varför med militäreskort? Och varför stängdes området av under begravningen? Och varför bröts elektriciteten? Frågorna var många och upprörda från Gilads morbror.

De anhöriga till Gilad hyste inte längre några tvivel om saken.

Talesmannen för Hamas menade tvärtom att påståenden om organstöld var påhitt av judar. Alla judar som dödats blir rutinmässigt obducerade, menar han.

Den svenska journalisten avslutar sin rapportering med ett

Dags att bringa klarhet i denna makabra verksamhet om vad som försiggår och vad som försiggått på de av Hamas kontrollerade områdena.

Här har han dock redan fått mothugg från en annan journalist verkandes i Israel som med kraftiga ordalag (kommentar #20, 6.49 em, permalänk till kommentar fungerar ej) vänder sig mot någon utredning behövs av det aktuella fallet:

Om vi ska utreda alla misstankar som judar har angående vad Arabvärlden gör så får vi upprätta en ny FN-myndighet bara i detta syfte. Några förslag: Araberna sprider aids i judevärlden, Araberna dumpar radioaktivt material i Israel för att få judarna att dö i cancer, Araberna sätter upp mobiltelefonantenner på muren runt Västbanken också för att judar ska dö av cancer, Araberna förgiftar grundvattnet i bosättningarna på Västbanken - och detta är bara några exempel som jag SJÄLV har stött på hos judiska bekanta (som jag ändå tycker om, vi har bara lite olika åsikter om allt möjligt). Och naturligtvis klassikern att Irak hade massförstörelsevapen före ockupationen 2003. Skulle tippa att 80% av judevärlden tror på irakiska massförstörelsevapen.

Men jag måste naturligtvis slutligen tillägga att jag själv inte tror ett endast dugg på denna rapport, det förekommer så mycket lögner överallt bland diverse rapporter och inte minst bland bloggar. Jag utfärdar alltså min starkast rekommendation att fortfarande förutsätta att Gilad Shalit fortfarande är vid liv.

Så att svensk press håller tyst om det hela, det behöver ju inte bero på att en svensk tidning blev hudflängd när de publicerade en liknande historia för knappt ett år sen och att ingen vill råka ut för det på nytt.

Tredje mest inflytelserika folkpartibloggen

Mycket liv om Ilmar Reepalu just nu, följande kommentar om en annan Mellan Östern-intresserad politiker kom dock in från signaturen "Micke" som jag valt att publicera som ett sorts gästinlägg.

Det är rätt inressant att detta är den tredje mest inflytelserika folkpartistiska bloggen enligt vissa mot bakgrund av att bloggen inte tillåter fri debatt och kontinuerligt piskar fram hat mot det Palestinska folket som sådant.

Det går t.ex inte att hävda att palestinier rimligen har samma rätt att göra anspråk på sin rätt att bostätta sig där man har sitt ursprung som judiska invandrare med historisk ursprung i landet har.Det betraktas som antisemitism att hävda detta och en sådan kommentar raderas.

Det går däremot väldigt bra att hävda att palestinier kan skickas i princip var som helst till något av dom länder som hyser arabisk befolkning för att därigenom lösa problemet.

Det ses som en helt rimlig lösning.

Människor av arabiskt ursprung har uppenbarligen enligt dessa folkpartister inte samma koppling till sitt ursprung som som andra och kan därför flyttas omkring som det passar.

Om det är folkpartiet av idag så har Ali Esbati rätt när han talar om fascistiscering av högern.

Tredje mest inflytelserika folkpartibloggen.

Två tips

Gunnar Olofsson besöker Forum för Levande Historias utställning "Middag med Pol Pot" och avslutar:

Avslutningsvis undrar guiden vad vi tar med oss hem från den här rundvandringen. Ja, säger jag, kanske budskapet att man inte skall stödja fattiga och drabbade människor i länder som utsätts för övergrepp av västerländska krigsmaskiner. Som nu i Irak och Afghanistan. För då kan det kanske gå illa. Han är inte nöjd med svaret.

På väg ut inser jag med plötslig klarhet att människorna bakom den här utställningen aldrig brytt sig om, eller kommer att bry sig om, några kambodjaner. De gjorde det inte då, under bombkriget, inte under Pol Pot-tiden, inte under den Vietnamstödda lydregeringen (som fortfarande sitter kvar!), och inte i vår nutid när dessa människor, i ett land som fortfarande hör till jordens fattigaste, plågas under kapitalistisk rovdrift och västerländsk sexturism. Kambodjanerna råkar bara finns till hands så där passande just nu när det av olika skäl befinns lämpligt att dölja nya förbrytelser från Väst bakom tal och kampanjer om kommunismens ondska. Inte mycket, faktiskt, att göra drängtjänst åt för gamla solidaritetsarbetare.

Samt naturligtvis, Åsa Linderborg:

Antisemitismen växer, enligt en ny rapport. Och så kanske det är. Ju okänsligare den israeliska övermakten ter sig, desto större risk att folk sätter likhetstecken mellan judedomen och staten Israel – på samma sätt som hökarna i Tel Aviv gör. Men det handlar också om definitioner. Sedan en tid tillbaka stämplas varje kritik av Israels ockupation och aggression som antisemitism. Längst går Israels informationsminister Yuli Edelstein, som menar att det finns ett samband mellan Goldstonerapporten – som kartlagt Gazakriget för ett år sedan – och förintelsen.

När jag kommer hem ser jag rubrikerna om radiodebatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. ”Vi vill inte ha fler burkor i Sverige”, säger Reinfeldt. Muslimska kvinnor måste sluta gå runt så där!

Retoriken känns igen. En gång var det tinninglockarna och de svarta rockarna som högern inte ville se på våra gator.

Några enkla praktiska spartips

Att de israeliska barnen svälter kom faktiskt som en nyhet för mig. Vem har inte som jag läst på Israelbloggarna om de olika varianterna på meningen "Det finns faktiskt fler israeliska företag på Nasdaq (över 100 stycken) än det finns europeiska" så att i dessa Haiti-tider mötas av annonser som ber mig skicka pengar för att "Feed desperate hungry Israeli Children" känns ju lite konstigt.

Välgörenhetsorganisationen som producerar annonser med citatet ovan heter Meir Panim. Denna organisation har i dagarna avslöjats med att i sin bild menat att föreställa ett gråtande hungrigt israeliskt barn, istället lagt in en bild på ett palestinskt barn från Gaza som gråter för att hennes släkting mördats i ett israeliskt bombanfall.




Nåväl, mat till barn bör ju vara ett lands prio 1 så följande besparingsåtgärder föreslår jag sålunda den israeliska staten:


1. Sluta bygg mur på ockuperad mark.


2. Sluta obducera kroppar ("...undersöker vilka organ som skadats, skottvinkeln på ingångshålen, kalibern på kulorna (IDF´s 5.56 mm eller Palestiniernas 7.62 mm-Friendly Fire) Man tar också prover från blod och andra vävnader för att se om det finns spår av farmaka eller droger.") på offren för er egen militärs avrättningar, dödsorsaken lär väl vara ganska uppenbar, eller hur? Och ärligt talat, oftast hittar ni väl era egna kultyper i liken från era egna beslutade "riktade avrättningar", eller?


3. Om ni trots allt måste obducera, undvik dyra helikoptertransporter av liken. En simpel och billig biltransport lär ju inte förändra skottvinklar eller kultyper med några timmars längre transporttid, eller?


Med så enkla åtgärder kan ni nog få många "desperata, hungriga barn" att sluta gråta och tacka er.

Riksdagsman testade FRA:s signalspaningsfilter

Inte nog med att Fredrik Malm visar sig på styva linan som säkerhetsmedveten och statslojal riksdagsman genom att rösta igenom FRA-lagen.

I dagarna utförde han dessutom ett fullskaletest av de sökordsfilter som FRA hävdar ska skydda oss mot terroristernas planering av dåd som de föväntas skicka dokumentation till varandra via elektrisk post.

Jag menar, en bloggpost med en titel som denna som innehåller BÅDE orden "kurder" och "bröllop", gissa om den stora ringklockan ringde hos SÄPO och man fick gå ner i arkiven och hämta Holmérs och Ebbe Carlssons gamla pärmar igen.

Rytmen i blodet?

All heder till alla personer och alla länder som på något sätt bistått det jordbävningsdrabbade Haiti med hjälp, men ovanstående filmklipp känns väl lite sådär. Lägg särskilt märke till IDF*:s för dagen grönvästbeklädde Kjell Lönnå-kopia som försöker sig på att dirigera de kanske inte så spontant uppkomna glädjscenerna i ett kanske inte så unisont "Heveinu Shalom Aleichem" (literally meaning "We have brought peace upon you" som The Mideast News Source vet att berätta om).

Som alternativ försökte jag hitta en Haitisk inspelning av "Feuilles Oh" att erbjuda som alternativ till ovanstående klipp, men Youtube var njuggt på sådant. Fick bli några svenskar som visar sig ha mer rytm i blodet än IDF*:s förefallande inhyrda statister.

* Uppdatering 2010-01-27 Ofer Maimon på Al-hamatzav kallar mig för antisemit för att jag missat att körledaren och hans assistent INTE är från IDF utan från hjälporganisationen ZAKA. Och visst, rätt ska ju vara rätt vilket jag hoppas att det blvit nu.

Som vi kanske känner till är texten anknuten till den haitiska voodoo-kulturen, den handlar om en förälder som för att bota sitt sjuka barn ska besöka en "gongon", en voodooläkare.

Faktiskt så har fundamentalistiskt kristna framfört den ogudaktiga haitiska kulturen som en orsak till att Gud straffade denna ö med en jordbävning. I "Världen Idag" skriver Mats Tunehag i en ledare att:

...det är lika bibliskt att inse att varje kultur har både goda och dåliga inslag, även den svenska och den haitiska. Det är också en välgrundad kristen övertygelse att det finns en andlig värld och att det finns konsekvenser för olika ageranden.

Huruvida Guds eventuella vrede över kolumnisten i samma tidning, Folkpartisten Bert Stålhammar,

(på grund av att han "burit falskt vittesbörd" om att Ingvar Carlsson skulle på plats ha hyllat DDR på dess 40-årsjubileum)

är så stark så att den allsmäktige kan inducera temporära störningar i kontinentalplattdriften och på så sätt fixa ett riktat jordskalv mot den på den Skandinaviska urbergsskölden vilandes Stålhammarska Örebrovillan, det är det väl bara Livets Ord folket som kan svara på.

Och så som boendes i det närmaste granne med ovan voodoo-sjungande Lasse Kronér riskerar väl även jag att drabbas av "konskvenserna" för Lasses agerande i den andliga världen. På med säkerhetsbältet i sängen i natt alltså.

Chefredaktör för SD-kuriren, i kretsarna av SKMA och tillika Contrait varnar Carl Bildt för att "komma hem i kista"

Sverigedemokraterna har skaffat sig en ny chefredaktör för sin tidning SD-kuriren. Jobbet gick till en Tommy Hansson vilken som sin främsta publicistiska merit har att han suttit i redaktionen för den högerextrema tidskriften Contra.

Som relativt nyinstallerad kom Tommy att på sin blogg utfärda en "varning" till vår utrikesminister, Carl Bildt. På grund av att Carl Bildt inte insett vad Tommy anser vara fundamental modern folkrätt som ger israelerna rätt att ockupera hela östra Jerusalem, känner sig Contraiten tvungen att hålla en föreläsning i ämnet:

Vad (Carl Bildt) inte till fullo inser är att Israels anspråk på Jerusalem äger avsevärt större tyngd än vad de palestinska gör. Judarna erövrade Jerusalem från jebuséerna för omkring 3000 år sedan, varefter kung David placerade sig på tronen. Det var halvtannat årtusende innan islam grundades och givetvis ännu mycket längre innan någon började tala om palestinier som ett bestämt folkslag. Med excellensen Bildt är det nu en gång så att han aldrig har förstått det judiska folkets situation och särart.

och denna brist i Carl Bildts vetande kan få dramatiska följder, som Contra-Tommy vet att berätta om:

Att visa en så uppenbar okänslighet gentemot Israel och judarna och en så däremot kontrasterande välvilja i sitt umgänge med palestinska företrädare motverkar emellertid inte bara Bildts och EUs intentioner – denna attityd kan också i värsta fall visa sig bli ödesdiger för Carl Bildts egen person. Vår skytteltrafikresande utrikesminister borde ta sig några minuter på nästa plan och fundera över vad som hände Folke Bernadotte, som kom hem i en kista från sina medlingsuppdrag i Mellanöstern.

Man kan faktiskt även läsa på hans blogg om hur han i höstas deltar i ett arrangemang med Svenska Kommittén Mot Antisemitism (SKMA). Om detta hade någon påverkan på det faktum att denna organisations representant skrivit en bloggpost där denne mildrar den kritik som på senaste publicistklubbsmötet riktades mot Tommys ovan citerade text, det kan man ju bara spekulera om.

Straffet som SKMA dock kom att utmäta mot den kvinna som på mötet hade fräckheten att ställa frågan till Jimmie Åkesson om hur han såg uppmaningen till Carl Bildt att undika kistleverans genom att ändra sin Mellan Östernpolitik, det blev att denna Gunnel Wahlström via guilt by association förklarades skyldig för hela Tyresö Ulands och Fredsförenings (TUFF:s) verksamhet. Särskilt får hon klä skott för en diskussion där dess förenings radiopratare refererar en skrift från SKMA på en uppgift från den idag varande Svenska Akademins ständige sekreterare, där den sistnämnde hävdar att "historiker av facket" aldrig framhärdat existensen av "några gaskammare i Dachau eller Bergen-Belsen eller i Mauthausen".

Jag menar, om det nu är så att Peter Englund och SKMA hade så uppåt väggarna fel i denna fråga, är det inte i så fall dom själva som borde korrigera detta eventuella faktafel? Ansvaret borde väl åvila författarna av boken långt mycket mer jämfört med en medlem i en organanisation där en radioratare citerat deras uppgift? Eller gäller inte sådan logik längre?

Motbilder har rett ut detta föredömligt.

Lite småroligt i Jonathan Lemans post i detta ämne är kommentarsspalten där en "Anja Partanen" ställer frågan "är Gunnel Wahlström Johannes Wahlströms mor ?". Uppenbarligen missade denna kommentator det taktiskt olämpliga i just denna typ av insinuationer när Jonathan själv i tre bloggposter ner lyfter fram Jesus Alcala som en föredömlig skribent.

Exklusiva kunskaper

Per Schlingmann skriver (eller blir intervjuad, man vet inte så noga på Newsmill) om om vad som skulle hända om Sverige tog hem sina trupper från Afghanistan:

Lars Ohly vill att de svenska trupper som idag skyddar civilbefolkningen och som möjliggör för annat bistånd att komma på plats ska lämna landet.

samt:

Det skulle innebära att flickorna får sluta gå i skolan och att civilbefolkningen återigen får lida under talibanernas styre.

------------------------------

DN 2009-11-23

Han (Sten Tolgfors) lägger också till att om den svenska truppen dras hem så ”kan Sverige bygga skolor på dagarna och talibanerna bränna ner dem på nätterna”. Men Svenska Afghanistankommittén, SAK, som arbetat i landet i trettio år, håller inte med om den här beskrivningen:
– Vi fortsätter att arbeta, det finns inget hot mot oss, säger ordföranden Ann Wilkens.
Även kommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson säger att argumentet att svensk trupps närvaro krävs för att skydda biståndet ”är häpnadsväckande”:
– Vi har inget skydd av militären och har aldrig haft. Om de håller sig borta från oss så kan vi bättre göra vårt jobb.
– Vi har fyra hundra skolor i hela Afghanistan, ingen av dessa har bränts. Vi hade också skolor under talibantiden på 90-talet, även flickskolor.

------------------------------

PM Nilsson om Newsmills uppdaterade publiceringspolicy:

Newsmill renodlar nu sin publicistik. I takt med att fler och fler sajter som tex Aftonbladet kopierar vårt arbetssätt koncentrerar vi oss på kärnuppgiften: att vara platsen för personer med exklusiva kunskaper om det de skriver om. Från och med nu publicerar vi enbart skribenter som har privata eller professionella erfarenheter.

Ridå!

Lite smått och gott om terrorismen och lite annat

Kanske lite gammalt men ändå intressant, Johan Karlson på Mothugg kommer i debatt med FRA-lagsförespråkare huruvida mantrat att antalet terroristdåd verkligen har ökat stämmer. Som seriös liberal gör han hemläxan och går hem och räknar, och kommer till ett intressant resultat.

Lite i linje med detta, Erik Berg på Approximationer om proportioner katrastrofer/militarism/terrorism, ett inlägg som bl.a. Claes Arvidsson på SvD borde läsa:

Räddningsoperationerna på Haiti är en logistiskt mardröm skriver SvD. Ja, en jordbävning tenderar ju att ödelägga infrastrukturen, knappast förvånande? Hade världen lärt sig någonting av tsunamin, Katrina, cyklonen i Burma och jordbävningen i Kina 2008 och alla historiens tidigare naturkatastrofer, så borde en standbyorganisation under FN-flagg alltid stå redo med en flotta av luftskepp och fartyg som kunde avsegla inom 24 timmar. De kunde ta sig fram i väglöst land, färdigkoordinerade.

Istället håller vi oss med Nordic Battlegroup och annat fjanteri. Grundlurade jeppar med gevär som sitter redo att rycka ut och skjuta någon när som helst då ledarna fått syn på spillning från ondskans axelmakter. En beredskap till ingen nytta, eftersom den byggts upp för att möta fel problem, ett inbillat hot.

Och till sist, historien om hur man har fixat fram en uppdaterad bild på en särskilt eftersökt "spillning från ondskans axelmakter" vilket kanske medför att en spansk parlamentsledamot bör fundera ut vad han har för alibi för den 11 september 2001.