God Jul, eventuella läsare!

Dennis på "Sänd Mina rötter regn" valde den bästa jullåten i sin hälsning, så det återstår bara för mig att ge en provinsiell version.

Lymmel på klimattoppmötet

Det ryktas om att en f.d. kollega till OS-bombaren Mats Hintze slunkit in bakom avspärrningarna på FN:s Miljötoppmöte i Köpenhamn. "EU:s ordförande" kallar sig terroristens kompis nu för tiden.

Till och med den nyligen införda "Lymmellagen" räckte tydligen inte till i detta fall för att stoppa folk med dokumenterade terroristkontakter i sitt historiska bagage.

Ett uppslag för Evin Rubar?

"Lyssna!" säger mannen brevid mig i bänkraden, "den här tjejen kommer att ta hem det". Jag och två andra personer i juryn i den skandinacviska judiska melodifestivalen i Göteborg 2006. Jag känner mig överårig, men anses tydligen platsa i juryn genom gamla musikaliska meriter. Vi har samma uppfattning: Tjejen på scenen sjunger som en sångfågel. Hon är bäst. Vi lägger vår röst på henne.

När svaret ska avläggas kommer en kille med kippa (huvudkalott) fram till oss.

Han representerar arrangören, den internationella judiska ungdomsföreningen Bnei Akiva. "Baruch hashem" (Gud välsignad), säger han och lägger huvudet på sned. Han förklarar att enligt reglerna - ja, enligt Toran - kan en tjej omöjligen vara vokalist. En kvinnas sångröst kan förleda männen på dåliga tankar.

Jag protesterar. Det är lönlöst. Arrangören bestämmer. Sångfågeln har inte en chans.

Evin Rubar och andra eventuellt hugade rekommenderas att läsa vidare i Judisk Krönikas senaste Web-tidning (sid 35) i Ingrid Lomfors artikel "Är den judiska församlingen i Sverige på väg att smygortodoxifieras?"

Samt alla andra mycket läsvärda artiklar i samma nummer, givetvis!

Guantanamohyllande SvD-ledarskribent

Ali Esbatis karaktäriserande av kommenterandet på Newsmill som "krogrundan efter ett Sverigedemokratiskt partimöte" är mycket träffande.

Och visst, egentligen borde man inte bry sig om varken Svenska Dagbladets Per Gudmundsons s.k. privata blogg eller hans supporterklubb som häckar där. När überbloggbahnführer öppnar upp med ett dissande av Amnesty Internationals juridiska expertis för deras påpekande att det åligger Sverige enligt internationella konventioner att i fallen av de två tortyrutvisade egyptierna (efter att det aktuella fallet kritiserats av FN:s tortyrkommitté och FN:s kommitté för mänskliga rättigheter) "försätta dem, så långt möjligt är, tillbaka i den situation de befann sig i innan de utsattes för kränkningarna", dvs ge dem uppehållstillstånd...

...då kan man ju snabbt ana sig till hår det kommer att låta på den Sverigedemokratiska krogrundan som den bidragsförsörjde ledarskribenten odlar vänskap med på sin hemsida.

Men lite förvånande kanske det borde vara att SD-krogrundan drog ut ända till 09.57 på morgonen och att Per själv anser att man förvaltar sitt statsunderstödda uppdrag som seriös värdekonservativ opinionsbildare med att själv skriva:

Det är inte jag som förklarar terroristerna laglösa, det är de själva som ställer sig utanför konventionerna. Därav Guantanamo.

Men ok. En egyptier som söker asyl här, men som är terrorist, och som vi alltså inte kan utvisa, borde vi rimligen kunna hålla inlåst i häkte tills avvisning kan utföras. Eller flytta till tredje land (Svalbard?). Uppehållstillstånd borde inte komma ifråga.

Vad kan vi vänta oss här näst på Gudmundsons blogg? Ytterligare en Sion Vises Protokoll-recitation bland kommentarerna, eller?

Tobias Billström skickar pengar till terrorister?

Föga förvånande beslutade regeringen genom Tobias Billström i fredags att Mohammed Alzery och Ahmed Agiza inte ska få uppehållstillstånd i Sverige. Som motivering till sitt beslut säger Billström att dessa två personer "utgör ett hot mot rikets säkerhet".

Studio 1 tog upp fallet i fredags, då kunde Billström inte komma. Idag kom han dit, krävde att få slippa debatt för att överhuvudtaget uttala sig i ärendet. Lyssna på inslaget; på slutet när Tobias ska försöka bli upprörd över Thomas Bodströms åsikt att regeringens omprövande av fallet bara var en skådeprocess, då närmar det sig lyteskomik.

Icke desto mindre, svenska staten ska nu betala ut 3 miljoner kronor till egyptierna som skadestånd för den behandling de utsattes när de utvisades. 3 miljoner kronor som det uppenbarligen inte föreligger några hinder mot att låta gå rakt i fickan på de personer som Tobias Billström och hans regering vet och har hemliga bevis för att de utgör ett terrorhot mot den svenska nationen.

Jag kan i alla fall inte få det till något annat än att Reinfeldt och Billström därmed bör kunna dömas enligt finansieringslagen, för att ha finansierat terrorism. Det vore kul om någon polisanmälde dom.

Nej tack till Dick Erixon-kunskap på skolschemat

I debatten (1, 2) rörande Expos och Svenska Dagbladets förföljelse av konstnären Ida Dzanovic kom jag igår att läsa på Expomedarbetaren Jonathan Lemans kommentarsspalt och hajade till inför följande påstående:

När jag är ute och talar om islamofobi (ja, jag föreläser om islamofobi) tar jag upp allt från Ted Ekeroth till Dick Erixon.

Påståendet är ju lite småroligt ety Dick Erixon överhuvudtaget inte ens omnämdes i Expos granskning av islamofobi i nummer 4/2007. Då hade bloggen funnits i fyra år, de första åren av dess historia skrivs den av en "fristående medarbetare" till Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro. Varken då eller överhuvudtaget någon gång har den rasistiska watchdoggen Expo funnit någon anledning att ens omnämna den i sitt arbete.

Ja, det var ju t.o.m. så att deras fd chefredaktör hade Dick Erixon som rekommendationsobjekt i sin bloggrulle till inte allt för länge sedan.

Inte ens det av Leman nu återgivna Erixon-påståendet om att "Den muslimska kulturen... är efterbliven och inte har något i Europa att göra. Och ingen annanstans heller" finns uppmärksammat av Expo. Genuint abtirasistiska bloggar uppmärksammade detta fort; för Expo/Leman tog det tydligen 4 år.

Men detta är av underordnad betydelse. Vad jag vill ha sagt med detta är att Erixons rasism ska bekämpas med opinionsarbete och ingenting annat. Jag har själv gjort det; om Expo känner för att haka på är de mer än välkomna. Vi ska INTE ha några diktaturfasoner där besserwissrar av Expos typ åker runt exempelvis på våra skolor och bedriver utpekande-kampanjer mot enskilda svenska medborgare. Det var fel i fallet Jan Myrdal vs Forum för levande Historia och det är precis lika fel i ett fall av Expo vs Dick Erixon. Dick Erixon har sagt väldigt mycket mer än de citat som Jonathan Leman återger (urplockade ur sitt sanmmanhang) och ska Erixon presenteras för svenska skolelever har han, liksom alla andra svenska medborgare, rätten att få en allsidig bild av sig själv återgiven.

Vilket vi naturligtvis inte ska slösa vädefull skoltid på!

Kommunster, liberaler och Afghanistan

"Bara kommunister vill lämna Afghanistan i sticket" rubriksätter den unge liberalen Johan Ingerö sin artikel rörande det faktum att endast vänsterpartiet röstade emot en förstärkning av Sveriges militära kontingent i Afghanistan.

Om man besitter några fler åldersringar än genomsnittet av dagens bloggeneration har man dock ett historiskt perspektiv på frågan som ger vid handen att det på åttiotalet var de verkliga "kommunisterna" (APK hette dom på den tiden) plus vissa falanger inom dåtidens VPK som talda sig varma för behovet av utländska trupper att tämja de muslimska vildarna i Afghanistan.

Ja, strängt taget skulle ju hela Ingerös kommentarsklubb kunna rationalisera sin chickenhawkska krigsinsats med uppmuntrande bakom tangentbordet med att skanna in åttiotalets upplaga av Norrskensflammans artiklar om Afghanistan; alla argument de framför nu finns att hämta i arkivet. Lägg sedan ut dessa på nätet och det är sen bara att snöra på sig kängorna och grötrocken för att själva göra en insats i det krig ni vill att andra ska utkämpa åt er.

På den åttiotalet var det den något oheliga alliansen av Ronald Reagan, Margret Thatcher, maoisterna i Sverige samt (med praktiska insatser på fältet) Usama bin Laden som tog strid för Afghanernas rätt att utan inblandning av utländska trupper bestämma sitt lands framtida öde. Tiderna förändras!

Neo har gjort en "ordfrontare"!

Det verkar nu stå klart att Magasinet Neo i sitt senaste nummer har råkat ut för en s.k. Ordfrontare. Kortfattat, man har genom Per Gudmundsons försorg, "intervjuat" en person som uppenbarligen anser sig sen blivit tillskriven åsikter som hon påstår sig aldrig hävdat, t.ex. åsikterna i citaten från pappersartikeln:

"...är alltså gift med en man som tagit värvning i al-Qaida. Men det tycker hon inte är något att skämmas över"

samt

"..att han lämnade henne med tre barn och gravid med det för att gå med i al-Qaida har hon full förståelse för"

(Bloggägarens fetningar)

Läs om intervjuoffrets åsikt om vad som sagts här och samt svaret på min fråga i detta inlägg.

För att citera Ordfronts chefredaktör Johan Berggren står vi nu alltså på nytt inför ett läge då ett intervjuoffer "anser sig med emfas ha blivit felciterat och fått sig åsikter tillskriven, och tar helt avstånd från hur hon framställs i artikeln" och med Bergrens kloka ord måste nu gälla att "Detta måste förstås få sin konsekvens."

Så det är alltså bara för Paulina Neuding och/eller Sofia Nerbrand att, likt deras Ordfrontskollega gjorde, börja nysta i härvan.

Ledarskribent dömd till livslång arbetslöshet?

Gift med al-Qaida. Och stolt.

Per Gudmundson hittar en gräsänka i Rinkeby som är stolt över att hennes man krigar för al-Qaida i Irak.

utlovas vi av innehållsförteckningen i senaste numret av Magasinet Neo som utkommer imorgon. Det är alltså Svenska Dagbladets ledarskribent som knäckt extra och, som vi flitigt (1, 2) har kunnat läsa på hans påstått privata sidoblogg, "intervjuat" en fru till en svensk man som tagit värvning i Irak.

Idag, dagen innan Pers stora scoop ska ut i handeln, kan man dock upptäcka att Per gör en subtil liten ändring i ärendebeskrivningen i sin dagliga bloggpost, nu har ordet "intervju" bytts ut mot "pratat med". Bara en slump, eller?

Nja, nu är det så att den påstått stolta Al-qaida bruden verkar vara skribent på en egen blogg. Och läser man den så kan man börja ana att det inte finns någon större anledning till att det som normalt avses med ordet "intervju", dvs, en i förväg planerad träff där frågor och svar avges i medförstånd från bägge parter att materialet är avsedd för publikation, inte har utförts i det aktuella fallet.

I posten Fy Vilka Vidriga människor det finns, daterad 13 oktober 2009, nästan en månad innan Gudmundsons första bloggpost i ämnet, skrivs det:

Tänk att det finns människor som ägnar nästan eller om inte hela sitt liv till att gräva fram skit om muslimer.

Jag tycker verkligen synd om dessa människor som inte finner någon annan lycka i livet, stackars stackars Per Gudmundson.

Han sitter säkerligen och är lycklig varje gång han vaknar och finner något att skriva om i sin blogg som handlar om sk terrorister, finns det månne inget annat vettigt som du skulle kunna ägna dig åt ?

och i posten Ang Gudmundsons artikel beskriver "gunilla" (Gudmundsons påhittade namn) detaljerna om hur den aktuella "intervjun" skulle ha gått till:

....(Jag) vill förklara att jag inte har stält upp på någon intervjuv det är inte sant att han har fått någon intervjuv med mig, det som hände var att han ringde till mig sent en kväll och bad om att få upplysningar ang min make vilket han naturligtvis inte fick, under vårat samtal så berättade jag lite om vad jag tyckte om honom och kanske han inte tyckte att det var så smikrande så det har han tagit bort från sin sk intervjuv, eftersom jag var smått irriterad under samtalet så berättade jag för honom om mina åsikter mäst för att jag önskar verkligen att han och andra skall förstå varför jag tycker att Jihad är ett påbud för muslimer

Så om denna historia nu är sann så sitter, vad jag förstår, "gunilla" i vad som för henne måste vara en drömsits. Med hänvisning till Johannes Wahlströmaffären så vet vi ju alla att det åligger skribenten att bara skriva det som intervjuoffret säger och absolut inga egna utsvävningar, kreativa tolkningar, eller missförstånd. Och vid eventuell konflikt om vad som sas så har intervjuoffret absolut tolkningsföreträde. Med andra ord, har "gunilla" exempelvis aldrig släppt över sina läppar att hon vandrat fram till altaret med en man som heter "Al Qaida" så är det bara för henne att kontakta Neos redaktion, Gudmundson blir konstaterad som en lögnare och ska, enligt Neo-standarden, "dömas till livstids arbetslöshet".

Men visst, en journalist av idag garderar ju sig med att spela in vad hans intervjuoffer säger. Och det är ju svårt att tänka sig att Gudmundson är så gammaldags att han inte begagnar sig av denna teknik för att återge ett långt samtal; anteckningsböcker är ju lite out-of-date. Bara för Gudmundson att plocka fram inspelningarna alltså.

Absolut, men ovanstående gäller ju just för intervjuer. Om "gunilla" påstår sig aldrig ha medgivit någon formell intervju den aktuella kvällen, då kan ju knappast något "Har du något emot att jag tar upp det på band" ha avgivits. Eller hur?

Och om det är det senare fallet som gäller, då står vi inför fallet att en icke ont anande medborgare vid eventuell oförberedd kontakt med Svenska Dagbladets ledarredaktion i sitt hem på kvällen bör räkna med möjligheten att man riskerar utan avgivet medgivande bli inspelad. Är sådant beteende OK, PJ Anders Linder?

Ska bli kul att se hur den här affären utvecklar sig.

(Inom parantes: jag ställde frågan till Gudmunson i kommentarsspalten i första bloggposten om "gunilla" verkligen tagit ordet "Al Qaida" i sin mun under intervjun. Naturligtvis censurerades en sådant uppenbart antisemitisk och rasistisk fråga, vilket ju är helt uppenbart när man läser de inlägg som Gudmundson släppte igenom)

Desarmering?

Al-Hamtzavs skribent med initialerna "BR" använder ofta kommentarsfältet hos andra bloggare och nu har han gjort det för att kalla mig för "antisemit" och efterlysa metoder för att "desarmera" mig.

Så har han ofta gjort förr men nu förefaller det som att han utvecklat en vänskap med SKMA:s legitimerade bloggare Jonathan Leman och Magnus Sandelin. Ja, ni vet de där bloggarna som utvecklat "guilt by association"-tekniken till fulländning.

Så nu återstår väl bara att se om åsikter av typen:

"Död åt Islam"

"Majoriteten av minoriteten lever ut sina perversa lustar under en period som politiker från alla partier fiskar efter minoritetens röster. Avskyvärt!...man kan ogilla gay pridefestivalen utan att för den skull önska homosexuella allt ont. Jag skulle tro att smittskyddsläkarna i Stockholm delar mina synpunkter." (Om Pridefestivalen)

"När det gäller Röda Korset sa en erfaren kollega till mig att om man misstänker att en RK-tjänsteman är homosexuell så har man rätt. Många schweiziska bögar lär finna sin utkomst i RK. Vad det innebär i utomlandsuppdrag kan man undra. Däremot förstår man dragningen till maskerade maskuliner."

samt

"Antropologen Henry Harpending hävdar att ashkenaziska judar är intelligentare än det mänskliga genomdnittet för att desa judar under medeltiden tvingats ägna sig åt finans och handel vilket krävde intellektuell skärpa för att lyckas och att kunna fortplanta sig.
Israels framgång i konflikten med kulturer vars paradigm är att Gud och inte individen bestämmer framtiden jävar inte den hypotesen."

kommer att få ett fast grepp över Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA).

Nåväl, om Leman eller initialmannen känner för att desarmera mig med att berätta för mig något inlägg där jag skulle uttryckt något antisemitiskt så står spalten öppen för er. Till skillnad från era egna bloggar där ni inte tar in mina protester.

(Uppdatering 2009-11-17: Nu har Jonathan Leman i största tysthet och diskretion plockat bort kommentaren från den personen vars skrivierier han tydligen inte längre vill sammankopplas med. Det gör dock inget, för jag har nu upprättat en http://citatleman.blogspot.com/ där jag har sparat skärmdumpen på det aktuella inlägget för arkivering i all framti....nej, jag skojade naturligtvis bara, så uppträder ju ingen seriös bloggare.)

"Intellektuell inkapacitet"

Den som till äventyrs är utrustad med samma typ av humor som jag är, läser med fördel Nima "nu-har-jag-bytt-namn-igen" Dervish:s inlägg om bristen på muslimskt utfärdade fatwor mot filmer som INTE innehåller några demoleringsscener med muslimernas heliga platser. Eller vad han nu menar.

Den som innehar Nimas "intellektuella kapacitet" kanske även får ut något av att läsa kommentarsdelen av inlägget.

Judendomen, en reell samhällsfara?

Vi verkar vara längre ifrån fred i mellanöstern än på länge. Ständigt denna utbyggnad av bosättningarna.

Israel har begåtts tusentals bombterrordåd mot palestinierna i judendomens namn. Hur länge ska man ignorera den övertydliga statistiken och börja tala om att ideologin judendomen är en reell samhällsfara? Och att kanske, kanske börja fundera på om kan vara så att det är ideologin som skapar mördarna och inte olyckliga, personliga omständigheter? (Givetvis behöver man inte utesluta någon ev form av åkomma, t ex tvångstankar.)

För övrigt, grattis till Gudmundson som infört fullständig kommentarsmoderering. Nu är det bara anständiga inlägg som fastnar hos den statsubventionerade ledarskribentens parallellblogg.

Uppdatering 2009-11-12: Länken till originalet har efterlysts av kommentatorer och här är den.

Doctor Alazerius

Jag har fått kritik från kommentatorer och övrigt löst folk att jag har min Mohammed Omar länk kvar i bloggrullen.

Den har nu iofs länge varit död, den pekar på den blogg som Mohammed Omar hade innan han blev radikal islamist. Den har han sedan raderat och startat om under en snarlik adress, allt antagligen för att försöka dölja sitt förflutna.

Nu är den dock fixad. Jag har lagt in en länk till web.archive.org pekandes på Omars gamla sida. Det är ett historiskt faktum att Omar skrev dessa saker, det är ett historiskt faktum att jag många gånger uttryckte mig positivt om dem. Det är likaså ett historiskt faktum att jag lät rekommendationen till Omar stå kvar när han och Per Gudmundson föll i varandras armar en gång i tiden. Jag gillade det inte, men man kan inte gilla allt en person gör.

Historien är som den är och man kan inte radera ut den hur mycket man än försöker, något att fundera på för såväl Omar som för de bloggägare som sopat bort sina Omarhyllningar.

Visst har man rätt att ändra sig. Icke desto mindre, jag tror trots allt att Paul Simon hade rätt med sitt "after changes, upon changes, we are more or less the same"

Vikten av att läsa på

Påläst: Mårten Schulz 1 2

I skamvrån för att uttalat sig utan att ha satt sig in i fallet:

Per Gudmundson
Johan Ingerö
Johan Linander

Mer behöver inte sägas.

"Går dagligen in på sajter som www.erixon.com"

Jag gillar trenden. Går dagligen in på sajter som www.erixon.com och www.johannorberg.net, för att läsa aktuella kommentarer till svensk politik. Bloggarna har sällan tid för djuplodande analyser, men tvingar oss som verkar i den gamla världen att göra skäl för lönen. Det är ett renhållningsarbete som journalister bör välkomna.

Vem som skrev det? DN:s chefredaktör Peter Wolodarski, naturligtvis!

Daglig bevakning av Dick Erixon har alltså medfört att Wolodarski har fått läsa uttalanden som:

Det är tid att säga som det är: den muslimska kulturen är efterbliven. Vi har ingen plats för uppfattningar som saknar grundläggande respekt för mångfald och individuella friheter, eller för grumliga religiösa dogmer som ersätter rättsstaten. Vi tolererar inte kulturer som inte omfattar upplysningen och därför tillhör medeltiden. Sådana kulturer och livsmönster har ingen som helst plats i Europa. Och inte någon annanstans heller.

samt

Islam är en primitiv våldskult som inte gör skillnad mellan religion och politik, en åtskillnad som den kristna världen började göra i samband med upplysningen. Islam lever kvar i medeltiden. Därför är människors liv så lite värda, därför begås så brutala våldsdåd i religionens namn, därför tar inte världens främsta muslimska auktoriteter och religiösa ledarskap tydligt avstånd från terrorismen.

Tvärtom, de mest skolade inom religionen stöder våldet.

Och mig veterligen har Wolodarski någonsin funnit någon anledning att ompröva sin rekommendation av den vid tidpunkten för rekommendationen Timbroanknutne Erixon. Och inte heller har Wolodarski funnit någon anledning att uppmärksamma att den med hästlängder sverigedemokraterna slående Erixon rekommenderas av ett stort antal riksdagsmän från Alliansens partier i deras bloggar.

Så jag kan inte riktigt förstå Wolodarskis upprördhet i Studio 1 idag över att Aftonbladet publicerade Jimmie Åkessons debattartikel. Aftonbladet och Helin såg ju till att Åkessons rasism blev ordentligt bemött; något som DN:s Wolodarski aldrig mäktat med rörande sitt rekommendationsobjekt Dick Erixon.

Uppdatering 2009-10-20: Jinge skriver också om Wolodarskis framträdande i radion.

Och slutligen även lite konsekvens i tillvaron: Dick Erixon tar bladet från munnen och ställer sig bakom Jimmie Åkessons artikel! Bråttom för alla bloggliberaler att fixa sin bloggrulle, med tanke på hur det har utvecklat sig i tidigare drev har ni högst några timmar på er.